Bara ytterligare en Blågg…

Idag börjar allvaret!
Idag ska jag återigen stå öga mot öga med monstret ”ALS”!
Känslomässig bergodalbana indeed, å funderingarna är många!
Idag vet jag att jag kommer få kämpa grisen av mig för att hålla isär arbete o känslor…

Det har snart gått 2 år sedan mamma fick somna in och slippa den ojämna kampen som pågick i hennes nedbrutna kropp..2 år!
Det känns som det var igår! Bilderna sitter fastetsade och varje dag får jag jaga bort de värsta scenarion för att inte bli knäpp på riktigt..

Å nu ere dags igen!
Många likadana insatser, många påminnelser…
Å ändå är jag övertygad om att jag satsar rätt! Det är inom det här jag vill arbeta…göra nån skillnad..stötta, finnas till…om så bara genom att hålla hennes hand när ångesten är för tuff!

Kl halv två börjar jag…å just nu är det bara en seg väntan…oro, nervositet…å känslan av att vara liten som en friggin pissmyra!
Tårar som ligger på lur…
Men..det kommer kännas bättre när man väl är igång o rutinerna rullar på!
Det är vad det är liksom…varken mer eller mindre!

Häpp…dags å fixa till sig…peppa…och tagga positiva tankar!
Medans barn i hela landet går på sommarlov…medans solen skiner från en klarblå himmel och medans tusentals morsor här o var serverar jordgubbstårta till sina glada kottar, ligger det allt för unga människor och kämpar för sina liv..å en av dom ska jag följa nu…tills hon inte längre behöver mina tjänster!

*aint life a bitch*?

Annonser

Kommentarer till: "Dags att ”face the monster” igen…" (2)

  1. En stor kram får du för att du gör detta! Skrev nog förr att jag också haft erfarenhet av en mamma som var sjuk och dog (men inte ALS). Så vi vet ju båda två hur viktigt det jobbet du ska göra är!
    Men jag är lite orolig att det ska bli för mycket för dig!
    Men då kan du ju byta igen 🙂
    Marie

    • Hej vännen o tack för kramen!:)
      Jo jag vet att vi delar erfarenhet, tyvärr, o på nåt vis är det väl just erfarenheten som sporrar mig!
      Lite en känsla av att kanske kunna göra MER än vad jag kunde för mamma, bidra med nånting o ffa lära mig mer om de här neuroligiska jäkla monstren!
      Jag har massa stöd o support i både mina barn och i Danne, så jag tar en dag i taget o försöker tänka på att jag kanske gör någons sjujävliga vardag liiiiite lättare ibland!
      Många tack för att du skriver till mig och kramar tillbaka!:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: