Bara ytterligare en Blågg…

Självsanering!

Det här låter säkert inte riktigt klokt, men efter att ha läst runt i mina egna bloggar en stund… Gamla sådana… Så har jag grunnat en stund på vem fan jag egentligen, innerst inne är?

Jag ser en rastlös själ, som hela tiden jagar det trygga och lugna, jag ser en osalig ande som inte alla vet vart i livet den vare sig ÄR, eller är på väg…
Jag ser en typ som är oerhört rädd för att bli sårad, sviken och lämnad!

Tror inte alls det i grunden handlar om en rädsla för fel eller tvivelaktiga förhållanden, utan mer en inre oro som inte ger nån break whatsoever att någonsin varva ner och verkligen leva för stunden!

Det har varit händelser som satt djupa spår… Sorger i olika grader och med varierande djupa depressioner i kölvattnet… Där finns svek, misshandel och lögner… Där finns sorgen i att mista en älskad mamma efter flera års nedbrytande sjukdom… Där finns även sorgen o skräcken i att se pappa ensam och trasig…
Uppblandat med många variabler i håglöshet, ångest och panik!

Mitt i alltihop ska man utbilda sig, arbeta, försörja sig o sin familj… Man ska orka, umgås, socialisera och verka som man på nåt vis orkarnär man allra helst velat ge upp många ggr och bara ge upp!

Val och beslut jag tagit genom årens lopp har åxå varierat i klokhetsgrad… Där finns saker jag absolut aldrig skulle vilja ha ogjorda och där finns grejjer man nästan skäms ihjäl över… Där finns typer man önskat man aldrig beblandat sig med, men där finns åxå en handfull goa människor som blivit en del av ens liv på ett eller annat sätt… Såna man IDAG är innerligt tacksam att de finns kvar…

När jag så sitter här o läser de här gamla raderna.. Mer eller mindre gamla hursom… Så funderar jag vidare på vem jag är NU… Har jag lärt mig något, är jag tryggare… Eller är allt jag gör även nu, bara en ständig jakt efter något som kan ersätta sånt jag förlorat… Är mina val idag klokare än för 3-4 år sedan?
Vet jag vad jag vill? Vet jag hur jag vill leva… Och var?
Är jag säker på att nästa steg jag tar kommer ge mig det där jag letar efter?

Kommer jag NÅGONSIN kunna sätta mig ner, dra ett djupt andetag… O va fullt tillfreds med livet jag lever?
Kommer jag nånsin mer att kunna lita på någon fullt o fast till 100%..förutom mina närmsta då såklart?
Å kan jag någonsin mer släppa oron och skräcken för att förlora den/de som betyder mest för mig?

Usch, så klockrent grått allt kändes med ens… Å det i en tid av nya äventyr ihop med en kärlek som bara behandlat mig väl. Usch, som man blivit!:/

20140219-200354.jpg

Annonser

Kommentarer till: "Självsanering!" (6)

  1. Jaaa…duuu. Det är kanske så det är att vara människa. Om man väljer att möta livet. Alternativen finns… men dom är nog värre.

  2. John-John Stöving Mortensen sa:

    Du vännen……nu har du flyt ju! Du vet…..såna som oss ska ha lite livsscarification, det är en del av vår lätt abstrakta motor.

    • Hehe… Ja du har nog rätt… Lite slit o utmaningar längs vägen!:)
      Men appselut… Flyt har jag o sambo ska jag snart bli…å vem kunde tro det bara för nåt år sen!:)

  3. Livet är sannerligen inte enkelt..händelser i livet sätter spår i en och ibland vet man inte hur man ska ta sig vidare. Men det gör man ändå på något konstigt vis. Man klarar mer än man anar ..och oftast så kommer man ur allt klokare och visare..fast ibland undrar jag varför allt ska vara så krångligt ..

    Det vänder snart tänker jag och så kämpar man lite till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: