Bara ytterligare en Blågg…

Arkiv för februari, 2014

The final countdown!:)


JobbTorsdag…
Å imorron ere JobbFredag:)
Men på Lördag e jag ledig, å ska besöka tatueringsmässan i Trollhättan och säkert få sån abstinens att skinnet krullar sig!:)

Däremot kommer jag INTE falla till föga för tid är bokad nästa Fredag i Huddinge, då jag kommer få den finaste text, till minne av den finaste mamma som någonsin funnits!
Så ere!!!

Hursomhaver…

Precis lagt på luren efter en timmas snattrande med min sötnöt! Vi är som två fjortisar och planerar, drömmer och fantiserar om vårt kommande samboliv!:)
Allt känns riktigt klockrent å ingen av oss har några som helst betänkligheter!:)
En rent fantastiskt känsla är det, att det i princip är slut på våra ”goodbyes” på tågstationer o flygplatser!:)

Jag åker upp på Torsdag… Anställningsavtal skall skrivas under, en ny gaddning ska hamna på höger underarm, bio skall bevistas och praktikum skall diskuteras… Men framförallt ska det bara bli helt kanoners att få va ihop igen… Å påbörja den gemensamma nedräkningen…
Tills vi har samma adress!:)
Boooo-friggin-yaaaa, enna!:)

Jag är tamähfaen så lycklig att jag nästan blir rädd:)

❤❤❤

20140227-225821.jpg

20140227-225841.jpg

Annonser

Livet, version 2.0!


Ganska precis för ett år sedan, började jag jobba igen efter en rätt lång sjukskrivning som följde efter min mammas bortgång!
Jag var deprimerad, ledsen, hopplös och urfattig!
Livet kändes allt annat än värt, och det som fick mig att streta vidare var ungarna!
Utan dem hade jag säkerligen krängt i mig hela arsenalen av sömnpiller, lugnande o antidepressivt!

Men… Jag började som sagt jobba igen!
Varje dag full av hårda utmaningar, tårar och tandagnissel!
Jag grät dagligen på jobbet… Fick många panikångestanfall… Jag tyckte precis allting var värdelöst och framtiden lockade inte ett dugg!

Där nånstans… När vardagen bara lullade på och allt såg ungefär jämngrått ut, stötte jag på en människa, som med sitt sätt att vara och sitt helt fantastiska leende, sakta men säkert drog upp mig ur den erbarmerliga dyhålan!

Sen den dagen har allting blivit bättre i ett stadigt tempo!
Livslusten har kommit tillbaka, jag ser framtiden an… Vi planerar och drömmer, vill samma saker, tycker OM samma saker… Älskar samma musik, samma filmer… Samma klädstil, å e suckers för tatueringar båda två!:)
Vi tillåter varann att vara oss själva o struntar radikalt i vad omgivningen kan tänkas anse!
Vi trivs tillsammans och allting har blivit så okomplicerat enkelt… Tillsammans med honom är jag ”JAG”… Och jag tycker t om om mig själv när jag är med honom:)

Vårt enda krux har varit avståndet… 50 mil e inget man struttar iväg hur som helst… Å det har varit tuffa månader fulla i både glädje o längt…glädjen i att ha hittat en kille som bara genom att finnas gör livet värt att leva, ledsamheterna som följer då man inte kan ses så ofta man vill…
Men nu ska det ändras på!:)

Livet 2.0 tar sin början och jag har minsann lyckats få mig ett heltidsjobb i Stockholm:)
En anställning i grannkommunen, och bara 20 min bort från där jag ska bo!:)
Avståndet e utrotat, och vi flyttar helt sonika ihop!:)
Sambos!:) beslutet taget, och så även det största steget!
Vi har gått o blivit göööörseriösa och satsar på ett liv tillsammans!:)

Glad, pirrig, förväntansfull… Å Döööökär!:)

Tänk om jag visst detta för ett år sen, när jag pumpade citalopram, propavan, atarax och immovane…
Jag hade inte vågat tro, att jag nånsin kunde må såhär bra igen…
Men Boooooyaaa… Nu är jag DÄR!:)
❤❤❤

20140226-183837.jpg

Självsanering!


Det här låter säkert inte riktigt klokt, men efter att ha läst runt i mina egna bloggar en stund… Gamla sådana… Så har jag grunnat en stund på vem fan jag egentligen, innerst inne är?

Jag ser en rastlös själ, som hela tiden jagar det trygga och lugna, jag ser en osalig ande som inte alla vet vart i livet den vare sig ÄR, eller är på väg…
Jag ser en typ som är oerhört rädd för att bli sårad, sviken och lämnad!

Tror inte alls det i grunden handlar om en rädsla för fel eller tvivelaktiga förhållanden, utan mer en inre oro som inte ger nån break whatsoever att någonsin varva ner och verkligen leva för stunden!

Det har varit händelser som satt djupa spår… Sorger i olika grader och med varierande djupa depressioner i kölvattnet… Där finns svek, misshandel och lögner… Där finns sorgen i att mista en älskad mamma efter flera års nedbrytande sjukdom… Där finns även sorgen o skräcken i att se pappa ensam och trasig…
Uppblandat med många variabler i håglöshet, ångest och panik!

Mitt i alltihop ska man utbilda sig, arbeta, försörja sig o sin familj… Man ska orka, umgås, socialisera och verka som man på nåt vis orkarnär man allra helst velat ge upp många ggr och bara ge upp!

Val och beslut jag tagit genom årens lopp har åxå varierat i klokhetsgrad… Där finns saker jag absolut aldrig skulle vilja ha ogjorda och där finns grejjer man nästan skäms ihjäl över… Där finns typer man önskat man aldrig beblandat sig med, men där finns åxå en handfull goa människor som blivit en del av ens liv på ett eller annat sätt… Såna man IDAG är innerligt tacksam att de finns kvar…

När jag så sitter här o läser de här gamla raderna.. Mer eller mindre gamla hursom… Så funderar jag vidare på vem jag är NU… Har jag lärt mig något, är jag tryggare… Eller är allt jag gör även nu, bara en ständig jakt efter något som kan ersätta sånt jag förlorat… Är mina val idag klokare än för 3-4 år sedan?
Vet jag vad jag vill? Vet jag hur jag vill leva… Och var?
Är jag säker på att nästa steg jag tar kommer ge mig det där jag letar efter?

Kommer jag NÅGONSIN kunna sätta mig ner, dra ett djupt andetag… O va fullt tillfreds med livet jag lever?
Kommer jag nånsin mer att kunna lita på någon fullt o fast till 100%..förutom mina närmsta då såklart?
Å kan jag någonsin mer släppa oron och skräcken för att förlora den/de som betyder mest för mig?

Usch, så klockrent grått allt kändes med ens… Å det i en tid av nya äventyr ihop med en kärlek som bara behandlat mig väl. Usch, som man blivit!:/

20140219-200354.jpg

Klappat o klart..,


… Å jobbet i Haninge e MITT!:)

Äntligen verkar alla drömmar o planer gå i uppfyllelse:)

Nu ska det bara pusslas ihop så d blir bra för alla inblandade parter!

Hå å hej…

La Hufvudstad… Here i come!
Nanana nanana lalalaaaaaa❤✌

😊

Morgonstundsvisdom


Verkar bli en ledig dag idag.. Kan ju funka med tanke på att solen skiner, vinden har stillat sig och det är nästan 5 plusgrader ute!
Känner hur conversen joddlar i sitt vinteride och förbereder sig på många, långa och goa promenader!

Dessutom är jag rätt sliten efter de sista dagarnas prövningar!
Att jobba hårt är en sak… Men att jobba hårt med feber i kroppen är en annan!
Hur som, nu är det gjort och jag börjar förutom tröttheten, må bättre!

Så… Nu sitter jag här med min obligatoriska mugg morronkaffe o bligar ut över ett hav fullt av dyningar efter stormandet… Döttrarna sover och huset e tyst… Bara radion som skvalar sådär lagom i bakgrunden!
Jag älskar den här stunden… Den är barabara min!
Det e nu de stora planerna bearbetas och petitesser sorteras in i sina gömmor…
Det e nu jag hittar små lösningar, men åxå ifrågasätter mindre övertänkta infall!

En rätt nyttig stund tror jag… Förnuftig iaf, å förmodligen den klarsyntaste jag har under dagen…

Dagens insikter so far är iaf…

Jag är dubbelt så effektiv och väldigt mycket trevligare när jag arbetar på ”grabb-avdelningen”!

Jag avskyr att känna mig förminskad, och har definitivt vässat klorna under de sista månaderna.. Vägrar bli lessen och biter tillbax ist!

Å jag är värd att känna mig både bekräftad och uppskattad! Inte bara i jobbet utan även i andra situationer o miljöer!
Den som inte uppskattar mig o mitt sällskap behöver heller inte vara i min närhet!

Jag vill (som alla andra) känna mig omtyckt ( älskad ) för den jag är, och tänker varken krusa eller be om uppskattning… Då e det inget värt iaf, å så ere med det!

Happ… Det var den tidiga förmiddagens egenihopsnickrade analys… Å med den känner jag mig rätt bekväm!:)
Nu ska jag ut o röra på fläsket en stund!

Tjing!

20140217-101137.jpg

God jul!


Mental klåda!

Sjuk o eländig… Sovit halva kvällen, en såndär orolig och halvkladdig sömn… Vaknat av konstiga drömmar och av att jag ömsom svettats och ömsom frusit…urk!

Glad jag orkade genom 4 dagars intensivt arbetspass, och inte däckade hemma som en slagen hjälte… Happ, det om detta!

Nu äntrar den stora rastlösheten scenen, och jag vet jag kommer ligga vaken läääänge inatt innan sömnen kommer… Men ok, tror jag e ledig imorron så det får la gå!

Nu har jag roat mig själv med att lusläsa råbarkade,underbare Per Morbergs Julkokbok som jag fick av barnen i julklapp… Älskar hans sätt att skriva och har garvat lika mycket åt texten som jag dregglat över fina bilder och grymma recept!
(Tack kidzen… Årets julklapp)!!

För första gången på 2 år kände jag något som påminde om julkänsla, å det i mitten av Februari…å bestämde redan NU, att kommande jul ska få bli en gammaldags variant med fokus på allt annat än materiella saker o köpcenter!
( Tack Per Morberg, för en liten julekick såhär 10 månader i förskott)!

20140216-223842.jpg

… Å så har jag förstås haft min stund av dagens funderingar på alla möjliga små och stora ting…på sånt som varit och på sånt som är….
Måste försöka hitta nån form av balans i alltihop och lära mig kika framåt mer än bak!
Man vet aldrig vad framtiden erbjuder… Vad för slags motgångar man ska möta, men man vet vad man har… Här och nu… Å man ska va rädd om det som får en att må bra!
Sen får det ge sig… Allteftersom… Enna!

Gonatt!

Livet 2.0 goes vidare…


Snart e det mitt i natten igen… Å jag sitter här med en dov förkylningskänsla i kroppen!
Tog en dag off-work idag efter mastodontpasset igår, men imorgon e det dags igen o det e tidiga morgonen som gäller…
Pengarna behövs å hålen e många att stoppa i!

Känner ingen brinnande iver över mitt nuvarande kneg alls längre..
Det florerar mycket skitsnack på arbetsplatsen och intrigerna frodas…
Varför är det alltid så på kvinnodominerade ställen?
Rygghugg och bullshit är liksom vardag!
Innerligt trött på somliga, som liksom inte bara kan låta en få göra sitt jobb, utan det SKA skapas draman och krig över helt urdumma grejjer, och oftast läggs stooooora feta näsor i blöt!
Fy fan enna… Hoppas man aldrig blir sån… En sån som bara letar efter orsaker att få skapa konflikt!

Härmed ger jag omgivningen fullmakt att jätteskjuta mig om jag utvecklas till gråkärring och bitterf*tta!!

Menmen… Jobb imorgon hursom… Näsan högt o pluggar i öronen så ska man väl lyckas hanka sig genom ytterligare en dag i skyttegraven!

Utöver detta har jag haft några dippdagar igen, och de är som alltid sjujävligt svåra att hantera!
Värst e det när ångesten hugger tag och man får så nedrans svårt att andas… Panik… Ridå!

Glad jag har mina ”små” och mitt ❤… Det hjälper när det mörknar runt omkring… Å ger mitt i eländet en stark framtidstro iaf!

Å så ere mä dä!

Godnatt o ”over and out”!

20140215-231312.jpg

Etikettmoln