Bara ytterligare en Blågg…

Fan, vad jag längtar….

Idag har jag längtat efter min mamma…eller Idag? det gör jag varje dag….men en dag som började bra, fortsatte med litervis tårar och funderingar om ”vad fan var det som hände”….

Vill så gärna få en endaste liten stund till med henne…bara en nanosekund…känna hennes närvaro…

Nåt som kunde reta gallan av mig, var hennes evinnerliga kontrollbehov av att veta vart jag var, när jag skulle komma hem…HUR jag skulle komma hem…osv…

Nu e det lugnt på den fronten, å det e satans tomt!:(

När det svider i själen, så finns hon inte där längre…med sin tröst, sina förmaningar….sitt gorm eller bara sin förståelse…

Idag tänkte jag gå till kyrkogården….men jag sket i´t….pallar inte se hennes namn där…det e så skevt å fel…så surrealistiskt och äckligt!

Nån tyckte jag skulle gå till ett Medium….nån annan föreslår psykolog….sen finns de där kaxiga som tycker man ska ”rycka upp” sig…

Jo tjena….Vänta tills NI förlorar en av de viktigaste i era liv, tycker jag då….det FINNS inga genvägar eller enkla lösningar på det här mående…det sitter DJUPT…å när man minst anar det, så flimrar scener upp i skallen man INTE kan hindra….sen e man kokt!

En liten bild krossade den här dagen….en bild när hon står på en strand i Skagen med Linnea på sin arm…det e cirka 20 år sedan å hon var fin som en alv…bägge två var i symbios med varandra…än idag e Linnea den som liknar min mor mest…på ALLA vis…det mjuka, det känsliga och det gammaldags vackra…..som hämtade ur en Madicken-story…

Imorgon SKA jag gå till kyrkogården….behöver så väl hennes råd just nu…vare sig det e ris eller ros, behöver jag henne…behöver få höra det där ”Skärp dig” samtidigt som hon ger mig en kram…e så jäääävla ensam utan henne:( Mer än nånsin!

Får väl blunda när jag står där…förresten…hon e inte där…å det vet jag ju….för hon e där jag e…heeela tiden…å pratar med henne gör jag…vill bara hon ska synas…å kännas..

Fan vad livet faktiskt suger! Redigt jäkla sjukt e vad det e!

En ljusglimt dock….å den e inte så ”bara”….

Ska ÄNTLIGEN packa packsäcken o bege mig till goaste vännen B i Hufvudstaden….helhelg med allt vad det innebär…helt kanoners!:)

Nu ere slut på tårarna för idag…

ajöken o gonatt!

//B

Annonser

Kommentarer till: "Fan, vad jag längtar…." (4)

  1. Medium skall man bara gå till om man känner att man vill ha kontakt, vilket inte är säkert att man får heller. Vill lilla mamma att du skall få kontakt så ser hon till att du kommer iväg, eller så skickar hon hälsning via någon annan. Det där sköter de om så det är inget man skall forsera fram och inte alltid det hjälper i sorgearbetet heller. Själv var jag iväg på healing och då kom pappa igenom och tackade för den fina begravningen och han meddelade att han var stolt att vi hjälpte varandra. Inget mer. Men det räckte för mig. Ja det var inte jag som fick kontakten utan healern.

    Filmen från kvällen när han dog är inte lika plågsamt klar längre, men ibland kommer det över en. Men det man lär sig att leva med det på något sätt och det går längre och längre emellan slagen i skallen när man fattar att han inte finns kvar. Men vi bearbetar allt olika.

    Ha en fin dag nu och kommande helg!
    Kram

    • Kommer från en gammal mytomspunnen ”synsk” bohusfamilj, där ”sagorna” aldrig tycks sina… Så jag är nog mer av tron, att om mor vill kontakta, så gör hon det direkt till mig..har känt lite underliga saker… Men kan inte bestämma mig om det verkligen ÄR så… Eller bara jag som vill att det ska vara så!://

      Precis som du säger, så mattas ju udden av litegrann… Men fortfarande har jag jobbiga gråtattacker varje dag.. Och hur gärna jag än VILL rycka upp mig, så buklandar jag hårt varje dag!

      Sen har det väl kanske att göra med, att jag e våldsamt skör över lag numera! Det har varit mycket tuffa saker under många år… Och bägaren har väl runnit över, antar jag!:/

      Ha en härlig dag du med vännen!
      Kram

  2. Det är sorgligt att mista en nära och så kär anhörig.
    Jag har inte förlorat min mamma (även om hon inte finns i mitt liv) men däremot min lillebror och min kära moster (som var mer min mamma än min egen). Det tog en jäkla tid att bearbeta de förlusterna. Det var f-n så svårt att förstå när de inte längre gick vid min sida men det är ändå så att tiden läker sår. I dag kan jag tänka på dem med glädje, minnas alla fina stunder utan att jag bryter samman men det har tagit sin tid, det har det. I år är det 8 år sedan min lillebror gick bort och 10 år sedan min moster så plötsligt somnade in. Så det tar tid och man måste ge sig den tiden som gåva. Gråt, skrik, prata, älta, låt känslorna och sorgen flöda, det behöver man finaste du!
    Varm Kram.

  3. Hej Karin ❤ Ja saknaden finns där alltid och gråten den kommer när den behöver. Tufft leva så, tufft ha det så när man helst vill vidare. Men du tar dig vidare hela tiden och det är inte länge sedan du miste din fina mamma så det är så liten tid ännu att komma ifrån det allra värsta. Du har kommit långt redan och resten sköter sig efter hand. Men sorg är svart och obotlig, det finns ingenting som kan botas eller mildras när man känner saknaden och förlusten men man hittar nya små guldkorn som gör att vägen framåt tar sig dit den ska. Kram och var rädd om dig nu i helgen ❤ Lizette

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: