Bara ytterligare en Blågg…

Ibland e det klockrent…ibland e det inte ett dugg spikrakt…

Ibland tycker man sig ha det mesta helt klart för sig…andra gånger samlas frågetecken på hög….

Ibland känner man bara positiva vibbar….ibland skälver de till i nån underlig twist….

Såna här larvfunderingar kan man brottas med mitt i natten, när man e lite pumpad av värkpiller…

Man kan grunna, grubbla, fundera…inte å det djupaste, å inte ens ett dugg ful-allvarligt…men ändock…känna ett sånt där stickigt litet ”what if”….bli orolig, lite lessen….

Tänk…alla små, små skitsaker kan växa sig gigantiska när man e klarvaken om natten, då alla andra sover…man kan få för sig att näst intill leka atomfysiker med fåniga tankar å grunnerier…

Dissekera småsaker…sa någon till mig för längesedan….det ska man låta bli….för allt man kommer fram till är ändå bara hemvävda hjärnspöken som väldigt ofta inte alls stämmer överens med sanningen!

Deppig? Nej inte ett dugg…inte ens för en sekund…tvärtom, skulle jag vilja säga…mest glad som en lärka, ruskigt förvånad över vilka turer livet kan ta…hur det kan förändras i riktningar man liksom inte tippat…

…å samtidigt lite konfunderad om det e tillåtet att va såpass lycklig med nuet, att man aldrig vill det ska ta slut…

Kan det liksom hända mig? Jag…som alltid på ett eller annat vis sjabblat till det för mig….(e det nu man ska nypa sig i armen, vakna upp…å inse det bara var en dagdröm??)

Känslig?…japp…nåt såpass…kanske mer än vanligt när jag har så förbannat ont…eller det kanske inte alls beror på det…bidragande orsak, jamenvisst jue..men säkert inte hela sanningen…balansen glad/lessen e så jävla hårfin att det gör mig nervös…tål inga hårda ord, heller inget ynkande…ena stunden e jag high on life som en jäkla kalv på grönbete…nästa känner jag mig sjukt ensam o ledsen…

Psykbryt light kanske?:)

Man skulle nånstans för längesedan lärt sig att bara gilla läget…flyta med…njuta av stunden…men det där e svårt med bagage som väger ett par ton…klivet rakt ut i ingenting e skakigt…å man e så sjukt rädd att slå ihjäl sig när man smackar i botten…trots att man nog egentligen vet att man inte alls riskerar nånting!

Kasst självförtroende e något jag alltid haft…kan allt som oftast fundera på vad folk ser hos mig egentligen…de som nu gör det, vill säga:)…Kan såga mig själv totalt, å tycka att jag nog e det mest trista, alldagliga, grå någon någonsin skapat…en person med en snedvriden syn på sig själv, efter vad jag hört…å som alltid e ganska rädd att inte duga…men som på något underligt vis fått ihop saker och ting iaf…mer tur än skicklighet förmodligen, men i alla fall:)

Äsch…nu blir det bara jidder…å typ lite ”fanvadsynddeteommigsomealldelesensammittinatten”…så e det ju inte alls, å det vet jag…jag har det bra på så många vis att det nästan e kusligt…

Men just NU…e det mörkt, lite kyligt…bara lappen bränner som vanligt hål på mitt redan pigmentförändrade lår…hunden sover, töserna sover…å jag har pissont…molande värk från nacken ner i vänsterarmen…domnande fingrar å en rent för jävlig inflammation som försurar min sömn totalt…å just NU e jag ganska full i småkänsliga frågor och funderingar…som vanligt när natten blir lång och ensam…å som vanligt innan dexofenet kickar in…

Imorgon e det bättre…å en helt ny dag…å då sitter leendet där på plats igen…i den här nyförälskade tonårseuforin jag lever i till fullo…å jag kommer kunna intala mig på fullaste allvar, att jag visst får lov att vara lycklig…å att det faktiskt finns sagor med lyckliga slut!:)

nattnatt ju….*over and out*

//B

Ps! En puss te dig hjärtat…älskar dig! 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: