Dilemman av allehanda slag…*BeataMorot*

Vaknade i morse efter typ en timmas sömn…vaknat, somnat, vaknat och somnat hela natten…drömt en sjuhelsikes massa mardrömmar om både det ena å det andra, å trots att jag borrade mig upp efter R så mycket det bara går utan att kravla in under skinnet….så frös jag så jag skakade!

Sen fortsatte det i samma stil….vi fixade tidigt morgonkaffe, satt och ugglade i köket och pratade….jag fick psykbryt av varma ord och började grina som en typ 5-åring…

Ringde jobbet…pratade med chefen…å sen rullade det på i en hejdundrande hastighet…Så nu ska jag till läkare + kurator vid 16-tiden.

Jag e helt dränerad och slut…orkar inte ta tag i vardagen, och tackar min lyckliga stjärna att mitt livs bautakärlek stormade in i mitt liv det ögonblick han gjorde.

Han tar kommandot och pysslar med både ungar och hundar….å så mig….å det vill inte säga lite ju!

Nu ska jag iaf försöka ta tag i dilemmat…..för egentligen e jag ju förbenat lycklig och glad…glad över hur livet tagit en kanon- vändning, men äckligt trött på att inte bli kvitt gamla, ruttna och pisstinkande minnen…

Imorgon kommer domen efter rättegången….å kanske, kanske, kanske det är DET som vill till för att avsluta kapitlet…..jag hoppas det iaf…om inte får jag väl deala med kommande dippar allt eftersom.

Kär e jag iaf….förälskad så det värker i hela mig….och jag har mitt i soppan hittat en kille jag bara är sååååååå glad i!

Tänk om mna vetat det från början…..så mycket skit man sluppit då….EN mil från min dörr fanns han hela den här tiden….en ynka, fånig liten mil…..å hela tiden har jag ju vetat om det, men trott våra vägar varit delade…

Så var det inte….å det e för mig nästan smått religiöst:)

Kram o ha en fortsatt mysig Tisdag, vare sig ni befinner er i snöstormarnas grepp eller ej!

//B

Annonser

Tack….*BeataMorot*

….allihopa som skickat goa, uppmuntrande ord och tankar till mig!!

Allt gick bra men jag e precis som någon klubbat mig….mår pyton och orkar liksom ingenting.

Luften gick ur mig a´la totale förra onsdagen, och just nu kämpar jag bara gnu med att få näsan över ytan igen!!

Hade det inte varit för mina goa ungar och min superkärlek hade jag väl förmodligen suttit inspärrad på nåt dårhus nånstans, iklädd vantar för att inte äta mina egna fingrar!!

Häpp…nu e det nock för idag…

Ha bästa Måndagen allihopa!!

Kram!

//K

Imorgon är det rättegång! *BeataMorot*

Jag, som brukar anses ganska stark och tuff….vaknar i morse kvart i sju efter Da Nightmare….och sängen e tom…vilket föranledde till dagens psykbryt nummer ett…

Han hade åkt till jobbet såklart…hur sjukt naturligt som helst….men jag kände mig ultimat övergiven…ensammast i hela världen, totalt deserted….

Imorgon är det rättegång….jag antar att det e därför hela världen känns totalt kolsvart, när han inte e bredvid….jag ÄR inte sånhär egentligen….men just nu kan jag knappt dra luft om han inte e hos mig…

Imorgon ska jag sitta i samma rum som idiotjäveln….andas samma luft….känna hatet sippra ut genom varenda por…jag ska grillas av nån halvspånig försvarsadvokat….behöva försvara mina genomgångar och utredningar…

Å Jag VILL inte!!!

Jag vill va hemma, leva vanligt liv…va gossjuk med min kärlek…känna hans närvaro…veta att allt e ok, allt e normalt…inte vara där, med en rabiat psyksjuk idiot i samma rum!!

Hur som haver….nu e det dags….å kl 11 imorgon ska jag och min advokat luncha tillsammans….ha en genomgång…å sen smäller det….

Jag ska fokusera på det jag har …hur mitt liv tagit en ny vändning…jag ska fokusera på R och hans totala trygghetsinverkan på mig…jag ska agera lugn, samlad och sansad….och jag ska möta fanskapets blick med total kyla…Jag SKA….men jag vill inte:((

När jag kommer hem, är det över….ett kapitel av mitt liv är stängt….å jag ska aldrig med kika in där och läsa raderna från ett av de gruvligaste åren i mitt liv….Nu e det strax över…å jag ska tassa vidare, med nya mål och visioner…jag ska gå vidare med mitt livs kärlek…och sånt e det med det!

Av misstag lär man sig mycket…jag får helt enkelt acceptera att jag bär på erfarenheter jag kunde varit förutan…å kanske vända dem till att UTAN dem kanske R´s och min väg inte mötts igen….

Så för den sakens skull ska jag med näsan i vädret och en kraftigt sansad attityd möta vad som komma skall imorgon, jag ska vara där, närvarande…jag ska vara cool med mig själv…och j under ytan ska jag se fram emot kvällen….då resten av mitt liv börjar tillsammans med min kärlek…å sånt får det va med det!

Ha en käck Tisdag alla…

Pözz!

//B

Min Glutt…*BeataMorot*

För dryga 30 år sedan såg jag honom för allra första gången….jag gick i åttan och han var sjua-gluttare från ett närliggande samhälle till mit eget…Han började i vår högstadieskola och jag föll som en fura vid första ögonkastet…När vi möttes i korridorerna pumpade hjärtat igång i 700 knyck, benen bar knappt….en kemisk reaktion jag bara upplevt en gång till i mitt liv…för dryga 2 veckor sen då väldigt många år av mitt liv bara försvann!

Jag blev retad av mina kompisar för de långa blickar jag gav den där lille rebelliske, skogstokige hämningslöse sjuan..men struntade ganska radikalt i det eftersom han gav mig känslor jag aldrig tidigare haft…känslan av att vi alltid känt varandra, att vi tänkte samma tankar….att han gav mig en konstig, oförklarlig trygghetskänsla…

Han blev min ”Highschool-sweetheart”…och hur kär jag var i honom, var nästan sanslöst…

Vi skingrades efter högstadiet…men aldrig helt…jag var up to date när det gällde honom….visste hur stenhårt livet for fram med honom…Visste vad han genomlevde med nöd och näppe ibland…Tydligen har han varit ganska medveten om mina tokigheter och framfarter åxå..å många e de ggr då man velat ringa, bara ruska om lite omilt…

Han e märkt av åren som förflutit…livet har inte alltid varit snällt mot honom….å det gör mig så ont, i både kropp och själ…Det svider i mig när jag ser hur han kämpar som värsta rabiaten för att medvetet jobba sig till ett s.k svensson-liv…hur han knegar, hur han med alla medel gör allt för att hitta en rakare väg….de sista åren har han lyckats ganska bra! Viljan finns å envis e han…jag VET han kommer lyckas fint, men vet åxå hur motigt han har det från time to time..

Nu 30 år senare…e han min igen….den lille glutten har växt upp, blivit en vuxen man…en galen, virrig, fylld av humor och extremt mycket charm MAN…..och inte liten pys…han vet vad han vill, han jobbar med en nästan fobisk ambition…å likt då, för 30 år sedan inger han alltjämt samma trygghetskänsla i mig…känslan av komplett samhörighet…som om vi e skapta för varandra, kompletterar varandra…känslan av ”Jag vill ha dig i mitt liv för alltid”…..Å jag minns hur jag många ggr hade en klockren vision av mig och honom, sittande på en stentrappa utanför ett rödmålat hus, med gamla, fårade händer sammanflätade i varandra och med alla de gruvliga åren bakom oss…Den visionen finns hos mig idag…för nu e det så att jag släpper honom ALDRIG!!

Inte en gång till….min Glutt, min nojjige, virrige, galne och underbare bokstavsdiagnostiserade jättekärlek..Nu e han min tills träkofferten dras på….å förmodligen efter det åxå!

Kär tänker jag ALDRIG mer bli…jag fixar det inte…jag har ingen gråzon och livet dras på i 110 knyck….å det här får bli den sista resan…för om något skulle gå snett mellan mig och honom, då kommer jag jämföra allt med honom i all evighet…å då e det ändå kört….för ingen e som honom…å helt plötsligt e 30 år bara borta!

Livet lever man…man väntar inte ut det….Å NU lever jag….till fullo, för första gången på vääääldans länge!

Totalt sjukt förälskad i min sjuaglutt:))

Pözz o ha en bra dag!

//B