Bara ytterligare en Blågg…

import


”Kod för att importera min blogg till Nouw: 4985760835

 

Annonser

Ny blogg…


http://metadi.blogspot.se/

Dax att tassa vidare:)

//B

Hej mamma!


Fick en liten utmaning av en vän…
Att skriva ett brev till någon som är av mig, saknad och älskad…
”Brevet” kan komma att publiceras, och uppmaningen är att fokusera på vad man skriver.
Det tänker jag inte göra…
Jag tänker skriva från hjärtat… Fritt… Bara låta bokstäverna bilda mina spontana funderingar!
Here we go….

Mamma….
Det är snart 3 år sedan vi sågs, 3 år sedan vi kämpade oss igenom din allra sista och min allra värsta dag tillsammans.
Tiden går så ruskigt och obarmhärtigt fort…livet rinner iväg…
Mycket har förändrats sen den dagen. Många förändringar var nödvändiga för att jag inte skulle bli helt tokig av trauma och sorg….andra förändringar är bara ett led i det stora hela!
Jag älskar någon som älskar mig.. Någon som känns värd efter alla misslyckanden…
Någon jag vill åldras med!
Barnen mår bra…de saknar dig varje dag och vi pratar om dig ofta, ofta….
Pappa går vidare så gott han kan…fotona på dig står fortfarande ackompanjerade av det lilla stearinljuset och färska, vackra rosor..han är på kyrkogården var och varannan dag och din grav är alltid full av fina blommor… Men han försöker leva sitt liv utifrån de förutsättningar han blev lämnad med! Han grer sig mamma, men saknar dig nog mer än vi ser…
Mormor blev väldigtf örändrad efter din död!
Från klockren till väldigt snurrig så fort!
Hon krympte mitt framför våra ögon… Det har tagit fruktansvärt hårt på henne!
Hon är dock i goda händer och bor fortfarande hemma i sitt älskade hus…
Ähhh….
Vem är det jag försöker lura med det här ”brevet”, mamma?
Allt jag berättar, vet du ju redan!
Jag är medveten om din närvaro jämt… Jag känner din omtanke, din oro för , din kärlek till oss som ”är kvar”!
Du VET vad vi gått igenom, hur vi mår och vad vi gör….du ser våra tårar och du ser saknaden som aldrig avtar..
Du förmedlar ett lugn till mig ibland när känslorna tar överhand…
Du gläds med oss när vi har flyt… Du oroar dig när vi inte riktigt orkar…
Jag hör dina små uppmaningar, dina trösteord…
Du finns hos mig… Hos oss…
Jag avslutar mitt brev med att återigen tala om för dig..
Älskad, saknad…
Å det råder varken livet eller tiden bot på!
*Always on my mind, Forever in my heart*

All kärlek…

image

under konstruktion. ..


20121015-002420.jpg

Under de senaste årens lopp har jag tappat en hel del tro på mig själv

Det har känts som en naturlighet att allt runt mig rasar,  att hemska saker händer. ..å att jag inte förtjänat det jag egentligen allra helst vill ha!

Jag har inte förvånats över svek o lögner…över människor som behandlat mig som om jag inget betyder. …och nånstans har jag intalat mig själv att det beror på mig och ingen annan. Jag har målat upp en image,  som förklarar allting….

För dum,  för ful,  för fet,  för tråkig,  för betydelselös. ..inte värd att älska,  vara lojal mot och så vidare. ..

Spelade liksom ingen roll vad jag gjorde. ..en groda är och förblir en groda. ..spelar ingen roll hur stora ansträngningar att likna en prinsessa. …Under lagren av smink hör man kvackandet av paddan. ..true shit!

Mammas bortgång skalade ner mig till noll o ingenting. ..fullbordat tillintetgjord!

Mycket av det jag gjort sen dess har på ett hysteriskt sätt speglat min rastlöshet,  min enorma längtan efter bekräftelse. …försökt bevisa att jag duger,  att jag är duktig. .aatt jag har ett värde!

Inte lätt för andra att älska mig, när jag inte ens är i närheten av att tycka det minsta om mig själv. …

Idag har jag landat efter en minst sagt ”bumpy flight”….

Jag har nånstans på vägen lärt mig ett å annat om mig själv. …accepterat att mycket av det som hänt inte varit mitt fel….att många svek säger mer om andra än om mig och att jag måste lära mig lita på både mina egna bedömningar samt andra människor. ..

Jag har lärt mig att livet inte är lätt. ..att det kan ta tid att hitta sin plats och en mening med det som sker. …att jag ser ut som folk gör mest och att jag är VÄRD!

Idag vet jag vad jag vill!  Jag vet även vad jag inte vill. …å jag tar stapplande steg mot förändringar av sånt som inte gör mig lycklig!

Men den största utmaningen har varit att våga lita på kärleken. ..att visa mina känslor öppet och avskalat med risk att bli sårad igen. ..att satsa på något som som i grund och botten gjorde mig vettskrämd från början. ..det var och ÄR ”face your fear-terapi” å det yttersta!

Jag är under konstruktion. ..jag bygger upp mig själv från grunden. ..och har fått tillbax lite av mitt forna självförtroende. ..jag kvackar inte längre. ..jag satsar och tror på det jag gör. …jag ser fram emot framtiden. ..

Jag ger mitt livs kärlek orsak att älska mig och erbjuder en gladare,  kaxigare fästmö att leva livet med!

Sånt här tar tid….kanske en livstid. ..men, work in progress! 🙂

Helg på insegling. ..å vi ska ha en lugn go helg….traska runt i stan,  käka nånstans. ..kanske gå på bio. ..

Göra det vi är bäst på. ..vara ihop och pyssla med vårt!

På återseende! 🙂


wpid-img_20140521_092358.jpgVarmt!

Men det skriver alla om överallt,  så nog om det!

Livet känns lite lättare idag. …lite efterdyningar i form av rastlöshet och nåt sting av oro, men den värsta magkänslan e borta,  å jag hoppas att den håller sig där!

Vi låg o pratade länge igår kväll innan vi somnade. …om allt o inget. ..jobbet,  livet och framtiden. …

Mysigt att ligga på hans arm o lyssna på hjärtslagen. ..fantisera,  planera. ..och hitta det där lugnet bara han kan framkalla med sitt obevekligt orubbliga lugn!  Det har en häftig inverkan på mig och där nånstans flög bålgetingarna nån annanstans!

Framtiden. …nya jobb. ..förhoppningsvis ett litet hus så småningom. …det får bli vad det vill, så länge det är med honom. ..

Drömmar. …resor. ..nya platser vi vill uppleva. ..kanske satsa på att bo på västkusten när kottar här är klara med skolor osv…å igen. ..det får bli vad det vill. ..bara vi två är tillsammans!

Planer. …renovera fågelholken på sjunde våningen. …ut med gammalt in med nytt. ..oss, vi!

Det är väl det ofantliga i att älska någon såhär och bli älskad tillbaka,  som rubbar min balans! Så otippat att man faktiskt fick uppleva det…men så svårt att förstå hur att tacka det…förstå att hela tillvaron inte är ett stort drama!

Hela jag är full av orosförväntan. ..sjukt va?

Nä. …skärpning enna!

Idag lär det inte hända mycket här. ..ska plocka ur några lådor med gammal bröte. ..fixa lite saker i centrum. …baka ostfrallor. …dricka litervis med vatten. ..o thats it!

Kanske vi kan ta en liten myskväll på balkongen,  med ett glas vitt, när han kommer hem. …

Lyxtillvaro mitt i grubblet! Hå å hej!

Önskar hursomhelst alla en fin sommardag,  och på återseende!

inte min dag!


Idag har jag en ”sån dag”….

Tankar som virvlar runt….grubbel. ..funderingar…å jag formligen avskyr det!

Man kan säga som så….när man är positivt taggad o nåt kul är på gång, då fladdrar det små fina fjärilar i magen. …den här känslan däremot bjuder på hugg i mellangärdet och känslan är mer att man har en flock av uppretade bålgetingar i magen!

Oro,  känslan av att närsomhelst kommer århundradets kaos att bryta ut är så äckligt påtagligt och man befinner sig i ett myller av beredskap på det värsta!

Överkänslig blir man också. …så till den milda grad att man förutser händelser. ..läser in saker i varje ord. ..tycker sig känna andras humör. ..och man får känslan av att man är utanför,  osynlig och betydelselös. ..för om någon kunde ana paniken inombords, så borde de väl bara omhulda en och försäkra att allt är som det ska? !

Hela tiden kämpar jag mot tårar. ..att bryta ihop. ..hela tiden intalar jag mig själv hur dum jag är…att jag inbillar mig allt och att jag målar fan på väggen helt i onödan. ..men nånting djupt inom mig VET att den här känslan kommer sig av något som inte är som det ska. ..frågan är bara hur djupt det kommer däcka mig när orsaken blir ett faktum!

Varsel. ..sjätte sinne. ..man kan kalla det vad man vill. ..inbillning. …noja. ..ångest. ..whatever liksom. …det är så djupt rotat i mig att det är svårt att arbeta bort på en kvart. …rädslan av att leva i en tillvaro,  för bra att vara sann. ..å när som helst kan bubblan spricka och man är tillbaka på ruta ett. …ledsen,  övergiven,  fullständigt tillintetgjord!

Jag vet att det här är något jag måste jobba med…jag vet att jag själv är min värsta demon. ..å jag vet att jag är tvungen att inse att tillit är nyckeln till ett bättre mående…men det tar tid!

Å utsatt blir en stackars kille som aldrig svikit. ..han får ta smällarna av gamla svek, lögner och trauman!  Blä för mig!

Men som sagt. ..jag  jobbar på’t. ..sjukskriven till september. …psykologhjälp och stöd av kärleken o alla andra runt omkring mig!

Byte av jobb är ett stort men viktigt steg…studier. …allt genomsyrar en lugnare tillvaro och framtid. …å nu e det bara jag och min härdsmälta till skalle som ska med på tåget. ..inse att det finns bra saker, lojala människor och ett värde även i mig…när jag kommit dithän ska jag baaaaara ägna mig åt att vara lycklig!

På återseende!

Over and out!  🙂

Tillit o framtidstro!


Hade en plan. ..som verkade så bra de nanosekunder det tog mig att utarbeta den…
Att jobba hela juli…bryta sjukskrivningen och knega fram till semestern vecka 32.

Nu känns det som det absolut mest korkade jag någonsin kommit upp med!

Jag skrotar den planen. ..lyder läkarens ordination och går helt sjukskriven till 3/8….för att följa upp den med 4 veckors semester. ..således har jag dryga två månader på mig att bli fölk igen:)

Fått diagnosen ”utmattningssyndrom”…å först fnös jag rätt föraktfullt åt hela grejen. ..vadå utmattad?  Nu liksom. ..när jag egentligen har det så bra?

Men efter några samtal med min ugglekloke läkare så börjar jag inse litegrann. ..
Livet HAR verkligen bjudit mig på en bergochdalbana. ..å även att det finns väldigt ljusa och positiva inslag,  så har helheten däckat mig!
Igen!

Men för en gångs skull,  tänker jag lyda överheten. ..ha tråkigt,  vara lat…göra vad jag vill utan tidsbegränsning. ..forma mina nya planer på att avsluta min karriär i vården och plugga. ..
Jag ska greja här hemma. ..försöka lära mig läsa igen…gå långa promenader med Zack ( som flyttar hem till mig idag) och försöka få bukt med mitt tänk!

Jag är stöttad maximalt av Danne och känner full support från honom!  Fantastiskt! 🙂

Kanske min nacke/rygg blir bättre åxå,  om jag får tid att slappna av…slippa antiinflammatoriska piller jämt. …

Jaja. …det blir nog bra vad det lider!

Idag kommer 2 av kottarna o hälsar på under helgen. ..å med sig har de Zackus. ..ska bli helt underbart att ha honom här hos mig! Nu finns det inga ursäkter längre för masandet och jag vet av gammal erfarenhet att det gör mig jättegott! 🙂

Framtidstro/tillit och förhoppningar. …dagens 3 ord:)

Tjing å på återseende! 🙂

image

Etikettmoln