Länkar i MIN kedja…

Tisdag morgon…och jag sitter här i ett cociliana/mollipect rus…ont som sjutton i lungorna och bröstet…

Är det något jag INTE tycker om så e det hosta…

Konfunderad över tv-reklamen, där man ser en grön, illasinnad liten jävul som studsar runt..och frågan som följer…”Lider du av din slemhosta”?

Vad fan tror de man ska svara på den typ? 

-Nä, jag njuter av den…..*dumkopfströgtänktagegghjärnor*-..

Hur som haver….sånt ser det ut idag…

Braiga sakerna idag då….

Jo, min tös kommer hem efter en månads projekt/biståndsarbete i Venedig…och det känns underbart

Å så har jag cirkus 50 skjortor liggande överallt som ska strykas och hitta nån form av space i mina trånga garderober…hehehe…bara jag SER högen så ler jag fånigt från öra till öra och glömmer totalt av slemmiga hostor o annat tjaffs direkt…

Sambo

Inte så sällan så vandrar mina funderingar bakåt i tiden…grunnar på allt som hänt sedan misshandeln och i dess kölvatten…hur jag ändrats som människa och hur mina värderingar fått helt andra riktningar!

Jag var ett hysteriskt, bittert vrak…så e det…å jag jagade skuggor som inte ens fanns. Levde i ett tempo jag i dagsläget inte ens kan förstå…

Trodde en å annan gång att jag funnit det som skulle passa mig…men det tog cirka en kvart å inse att så inte var fallet…jag mixade och laborerade med känslor, jag letade nån form av mening med det som hänt och livet i allmänhet.

Jag utbildade mig på heltid, arbetade halvtid…tog hand om hem, ungar och hund…jag sprang runt som en äggsjuk höna och umgicks så gott det gick med vänner…å så vart jag ute…örjde på krogen….ja, jösses….sicken soppig mardröm!

Däremot…så lärde jag mig en hel del…det inser jag NU…

Jag ser det så tydligt, å känner det varje kväll när jag kryper in i världens härligaste killes armar….

Jag lärde mig att lyckan, den ränner inte rakt in i dig om du inte är det minsta mottaglig…Det är svårt att älska, när man känner förakt och avsky inför sin egen person…bitterhet är inget charmerande drag…och hysteri leder bara neråt…

Dessutom….javisst, olikheter kan vara väldigt bra för somliga…och mindre bra för andra…sist som sy´vends handlar det till allra största del hur man är som människa själv…Hur openminded, hur öppen inför förändring, hur mottaglig och villig att lära sig alternativa stilar…

För MIG var det inget bra…med ett allt för stort behov av integritet, med allt för mycket skinn på näsan och allt för stor vana att hantera allt som dök upp, själv….så var jag en katastrof i en annan kultur…

Jag behöver det bekanta….tryggheten i att känna igen, att veta…jag behöver ankaret som stillar och handen som lugnar…så är det bara…å på så vis är konflikterna minimerade till ground zero!

Jag mår så bra i dagsläget att allt som hänt FICK hända…om det innebar att det ledde mig dit jag är idag…

Jag har nog aldrig skrattat så hjärtligt som jag gör nu…känt mig så viss om framtiden…så delaktig i nånting som känns så jävulskt bra…

Så med facit i handen…

Länkarna i MIN kedja har fått en ny innebörd…de passar som i ett pussel…de har gjort mig till den jag är idag, och för det är jag glad…

Sen kan man väl säga att det fanns saker jag önskar jag sluppit…men thats life…det e fullt på både dynga och grönska…så ere!:)

Nu ska jag samla ihop benhögen…dra i mig lite kaffe…rasta jyckas…bädda en halv dubbelsäng och sen ska jag tassa iväg och ”jobba” några timmar…

Ha det gött!

//B

Från min bubbliga värld fylld av superlativ :) ……

Måndag Morgon…

Inte min ”cup of tea” alls…men egentligen….whatever typ:)

Vaknar med ont i halsen och en såndär ihålig hosta…känner mig halvvissen på det fysiska planet och vill verkligen inte bli sjuk eller förkyld nu…finns inte tid liksom:)

Först och främst jobbar jag numera som pers.ass till en mycket nära anhörig..lämpar sig inte alls med sjukfrånvaro…och för det andra håller vi på och flyttar saker från hjärtats lägenhet till min, då han säger upp sin lya idag Nu ska man bli sambo…och det pirrar i hela mig!!

Kan tyckas det kanske går fort…men samtidigt inte alls…vi bor så nära varandra, han är här hos mig hela tiden…hans högar växer pö om pö för var dag som går…och hans lgh har mer eller mindre funkat som lunchhåla på middagsrasten under flera veckor nu..Vi känner varandra sedan tonåren, och är rörande överens om vad vi vill med våra liv…dessutom…vi kan väl kanske anses ganska vuxna som de 40+-taggare vi e:)

Vi VILL vara tillsammans….så e det…å under de månader vi nu hängt ihop har vi haft EN natt isär…å den natten var inge kul, kan jag lova…så….jupps…nu ska man bli sambo igen:)

Jag har hittat en kille helt perfekt för mig…en kille som får mig att bubbla av skratt, som får mig att må så innerligt bra….som får mig att känna mig trygg, nöjd med livet….till och med med Tisdagar

Vi gillar samma saker, vill samma saker och tänker nästan på ett identiskt vis…

Vi har en resa till England inplanerad i vår, till hans govänner utanför London…vi har otaliga mc-trippar inplanerade…för att inte tala om dagarna vi väntar intensivt på, seglande på skagerack i segelbåten…bara han o jag…å Zack….som ska få en flytväst i det enkla syfte att det e lättare att få upp min vattenrabiate tokstolle i båten när man har en sån:)

Han e social, å ganska aktiv…precis vad jag behövde i min lummiga gnälltillvaro..och han har t.o.m fått mig att joina sjöräddningen som uska:) Ska utbildas där i vår, vilket gör mig skitnervig men samtidigt förväntsansfull…man får bla vinchas upp i helikopter från båt…iiiiiiiiiihhhhhh…men shit, va kul:)

Happ…nä…jag kan nog sitta här och skriva en triljard superlativ till om grabben jag hade lyckan att kroka men plikten kallar…bla har diskmaskinsjävulen pajat, så jag har en bautadisk att gnugga ren per hand…å en hund som måste ut…

Så…

Ha den bästa av dagar ju…

Kramkram!

//B

Så här e det…

Har funderat ganska länge på mitt bloggandes ”vara eller inte vara”…

En break har gjort gott, å känslan av att vara ute i prefererin om jag inte kladdar in 67 inlägg per dag har försvunnit…Life enna går on iaf om man så säger, å det har haft en redig fart åxå kan man påstå!:)

Många av mina bloggvänner finns på facebook, och livet stannar ju inte av för att man inte förmedlar varendaste tanke man har via text och bilder…

Däremot tycker jag det är ett underbart verktyg när man behöver det…ett fantastiskt sätt att få ur sig massa gegg som annars bara omhuldar hjärnan och fördunklar allt som egentligen är ganska klockrent…

Men nu ere så….att för första gången på väldans många år, så har bitar ramlat på sin plats…efter ett evinnerligt örjande och donande, så har jag äntligen en tillvaro jag trivs i…en vardag jag fungerar i….och en människa i min tillvaro jag aldrig släpper taget om!

När man väl är där, då vet man på ett underligt vis…man inser hur fruktansvärt hysterisk man varit…hur man försökt stressa fram många saker, bara ”för att”…eller hur jag nu ska uttrycka det:)

Land o rike runt, typ…med en vision om hur saker ska vara för att vara BRA….ljus o lykta e ett annat uttryck som passar fint in…man har rusat in i det ena efter det andra med andan i halsgropen…man har intalat sig själv att NU jävlar, nu e det så bra det kan bli…Å så har man gått på den ena pumpen efter den andra….fått en hel hög käftsmällar med rungande effekt….

NU…nu behöver jag liksom inte intala mig själv att jag har det bra…att jag har hittat fram, rätt, hem…

Å det jag behövde för att må så här, det fanns mitt framför näsan på mig…ett stenkast borta..

Helt plötsligt inser jag hur O-bra jag mått…hur jäkla frenetisk jag varit…å hur fel jag varit ute…

Ganska ball känsla faktiskt…krypa i säng varje kväll med ett par armar omkring mig, som känns såååå trygga och självklara…vakna varje morgon på samma vis…Längta när vi jobbar…njuta av varje ögonblick vi är tillsammans…skapa gemensamma planer, ha samma visioner om hur vi ska ha det…börja bygga en gemensam framtid, å det på det självklaraste vis…

En helt underbar grabb, jag vetat om nästan hela mitt liv….som korsat min väg förut, men som på ett helt kristallklart vis stal mitt hjärta i ett läge då jag faktiskt slutat fundera på det där med tvåsamhet alls…

Å som på sitt sätt att vara, utan ett verbalt ord sagt…får mig att inse att, Japp…det e ju SÅHÄR det ska vara:)

Lycklig e ordet…fast det känns både fadd och klent…för första gången på många år!

Honom släpper jag aaaaaaldrig!!

Tajm å jobba…

Ha bästa ”alla hjärtans dag” idag….det ska jag:)

Tjings!

//B

 

Tjingeling:)

Jag lever…å frodas…å mår bra….för den som vill veta:)

//B

Hur….

….lägger man in filmclip och bilder nurå???

Faaaaen, vad jag AVSKYR förändringar!!!!;((

Jaja…hoppas alla haft en fin första advent…orkanen Berit till trots:)

tjingtjing:)

//B

När en kärlek blir en annan form av kärlek….typ!:))

Vet att jag e en katastrof vad det gäller uppdateringar numera..värre än vanligt…å förmodligen kommer det se ut såhär ett bra tag framöver…eller inte…det ger sig o grer sig:)

Livet mögar på….jobbar på så gott jag kan….upptäcker hur enormt stor skillnad det e på att vårda ”whom ever” å en nära anhörig…förr var jag trött i kroppen efter mina 8 timmar….nu e det skallen som tar stryk…MEN….det e ok…det får va så ett tag, punkt:)

Dagarna skevar iväg i ett virvlande tempo och jag har svårt att hinna med…hur som haver…så här e det just nu!

Vad som dock är lite annorlunda på stjärnhimlen, är att min superdupergoe vän blivit liiite mer än en ”vän”:)

Åkte ju upp till honom helgen för 2 veckor sen…å i vanlig manér käkade vi gott, drack på tok för mycket Irish Coffee…eldade i kaminen, spelade mysig musik…vad som däremot INTE var vanligt var känslan av att vara hos honom:)

Jag trivs alltid i hans sällskap…älskar honom för hans abnorma tålamod med mig och mina nycker…men den här gången var det nåt mer..ett pirr av att sitta bredvid honom i soffan…i skenet från kaminen såg jag en annan kille helt plötsligt…å musiken vi spelade var bara sjukt perfekt…inte det vanliga racet till spotify för å bräcka varandra med den ena hårdrockslåten efter den andra, utan annorlunda..

Vi satt som så många ggr förut och bara babblade…skrattade…tramsade…men med mycket mer fysisk kontakt…små kramar, höll varandras händer….å det kändes så enormt jäkla bra:))

Hur som haver…lång historia kort…natten var lång…och en gammal, helt fantastisk vänskap ramlade över till något annat…och det var med lätt hjärta jag åkte hem på söndagseftermiddagen:)

Inget kul att lämna honom…men en sjuhelsikes go känsla i hela kroppen…en kille jag litar på mer än något annat, en grabb jag känt länge…någon som bevisat tusen ggr och mer att han har tålamod med mig för den där stollen jag e…någon som uppskattar mig och visar det…å en MAN av en jääääävlans kaliber när det kom te kritan..öhöhöhöhöh:)

Nu gäller EN dag i taget…ett steg i taget…ingen överilande brådska…ingen stress….vi FÅR tycka om varandra i lugn o ro och se vart det leder…tiden får utvisa…och medans den gör det tänker jag njuta som en spinnargalen katt av att ha vaknat till liv och insett hur saker och ting kan vara…när en form av kärlek sakta men säkert övergår i en djupare, annorlunda kärlek…ja, då känns livet fantastiskt bra:)

Så Kontentan ….jag mår så in i boooooooooomben gött:)

Å imorgon eftermiddag…när han slutat jobbet….då åker jag norrut igen, de där få med förtretliga milen…å vetskapen att vi ska ligga och mysa på hans soffa framför tv:n med en jäkla massa smågodis, en å annan flaska rött…å björkveden sprakande i spisen….det gör mig lyckligare än nånsin och glad som en grönbeteskalv i hela jädrans kroppen:)

Tadaaaaaaa på er bloggtroll…å ha en härlig helg:)

//B

http://youtu.be/M6n-_LuIzac

( fattar nada varför de ändrat hur man lägger in videoclip, inte heller hur man gör…men här e iaf en länk till en helt sjukt go melodi som spelades om o om o om o om o om o om igen…:) ….)

 

 

 

På Min Väg…

…passerar jag massor av såna här gamla hus…renoverade, och sålda till turister, ligger de där…fiskarstugorna som genomlevt mången hård höststorm…jag älskar dem…

…man känner riktigt hur tidens tand inte mäktat med…hur de envist och härdat står där…stugorna, sjöbodarna…raggligt uppställda på stolpar av huggen granit..det inger en trygghet som jag för mitt liv ALDRIG kan förklara…ger en värme när man omger sig med den här miljön…som man e menad för och man hör till…Här har min släkt funnits hur länge som helst, sen de steg i land från både Danmark och Skottland…jag ÄR det här…kan man säga så??

…gamla gränder…kullerstensgator…kantade av dessa gamla hus…jösses, så många minnen det sitter i deras väggar…så mycket det har hänt där inom…man blir nästan snurrig när man inser hur mycket slit som bott där…stora barnkullar, fattigdom…oro men säkert massor av glädje åxå…

…inte en vinkel e rak…allt är vindpinat, snett och vridet….men såååååå ”hemma”…Å lägg till en svag lukt av vinterluft, hav, tång…å nyupptagna hummertinor…så e ni ganska så uppdaterade om hur mina långpromenader ser ut och känns just nu:)

Tillbringat massor av tid med mamma den sista veckan…å när jag inte varit hos henne har jag antingen traskat runt lite överallt med Zack…eller sovit..

Landat, kanske man kan kalla det…Insett att jag inte MÅSTE jaga den där rastlösheten till döds….utan försöker verkligen med alla medel jag kan uppbåda, att inse hur livet flyger iväg medans jag hela tiden örjer runt ..jag jobbar, äter, sover, tränar lite…jag börjar gilla läget…med ett ”visst” lugn..klarar av tanken på att det inte måste hända nåt hela tiden utan det e ok att lägga sig tidigt, läsa en stund…gå upp…jobba….och så samma visa igen….det skrämmer inte ihjäl mig…iaf inte just nu:)

På tal om att det händer grejer…

På Lördag ska jag åka norrut igen, längs kusten…till min den där gooooaste vännen…å vi ska frossa i räkor, glo på film, dricka lite vin…å bara mysa:) DET ser jag fram emot massor:) Bussar upp…stannar över natten…å kommer hem lagom te farsdags-fikat på söndag:)

Sooooooooooftish helg…å såna ska jag ha många…dra lite lätt i nödbromsen å njuta av de där små tingen som e så förbenat fina:)

Tadaaaaa!

//B

Breath in….

Så har man snart gjort sin första vecka som mammas högra hand, allt-i-allo…ja iaf officiellt…på papper…funnits där har man ju gjort hur länge som helst…men då BARA som dotter…inte som uska och pa….

Kan säga såhär…det e goa dagar med mycket skratt, det e mycket känslor…det e fruktansvärt många funderingar och en gnagande oro…

Degenererande neurologisk sjukdom…betyder ju att den sakta men säkert försämras allt eftersom tiden går…å inom mig gror frågetecknen…vad händer när nästa ”skov” kommer…hur kan det liksom bli så mycket sämre än att hon nästan inte kan gå själv, e stel i muskler och leder…att händerna börjat mista sin rörelseförmåga….att talförmågan e helt borta och total afasi e ett faktum…hur mycket sämre kan det bli, än att hon inte kan tugga…har svårt att svälja…och får sin huvudsakliga näring genom sond…

Vad sker när händerna inte längre fungerar, och möjligheten att ”prata” genom att skriva på sin ”talmaskin” försvinner…

Nä….det här kommer inte ske idag…inte imorgon…inte ens i övermorgon…så nu gäller det att ta tillvara på den här tiden, som säkerligen agerar som ett slags mellanläge innan nästa försämring inträder…nu gäller det att skratta, ”prata”…ta till sig att det fortfarande funkar på nån nivå full av hjälpmedel och stöd..

Tänk att det e såhär för väldigt många familjer och anhöriga..

Alla planer som funnits försvinner…allt får omvärderas…man knagglar på i en bubbla där man på nåt konstigt vis vägrar inse faktum…man stretar och knegar och…blundar…

Man gör det bästa man kan i en vansinnig situation….så e det!

Å mitt i alltihopa mal jag ju själv på med mitt…ett psyke som kanske inte varit det mest stabila under ett par års tid…kanske ännu längre…det e nog de sista åren som jag egentligen kunnat erkänna för mig själv att det ÄR så…förr klarade jag allt..var kulig och glad, full i totalt rabiat galna upptåg och en översocial stolle som hade mer kompisar än man kan räkna till…numera e jag en falnande stjärna för att vara dramatisk:)

Lusten till spratt och äventyr finns kvar…men man har liksom falerat…tröttnat på sig själv kanske…orken e borta…och man vaggas mer och mer in i fållan av resignation…man umgås lite emellanåt, man går ut ibland…men mestadels e det slapprövsbralls och laptop…eller tv….å en flarra rödtjut in emellan!

Grejen e den att det på sitt loja vis e ganska skönt…släppa taget och bara vara…

Å samtidigt vara skitstark, ballan-allan med mamma…muntra upp henne enligt konstens alla regler, och sköta sitt eget mående på ett stundtals proffsigt vis….dvs, trycka in det på djupet och glömma det existerar alls!

Jag e nog vad som kallas en ständig sökare…alltid rastlös, aldrig avslappnad…i huvudet mal ideerna på…och man vet så väl VAD man vill…bara inte hur man ska komma dit…happ, sånt e det så atter!:)

Nu ska jag strax hoppa i säng…grusa ner mig djuuuupt under det mjuka duntäcket…sätta läsglajjerna på nästippen, puffa te kuddarna…å glo på natt-tv tills jag tuppar av…har lagt av alla piller igen, å har gett mig Faen på att klara upp tillvaron utan kemiska tillsatser…kanske DET är mitt bästa beslut ever?:)

OBS! Det här e absolut inget depp-inlägg…faktiskt bara en hyperventilaton…var tvungen liksom…get it out of the system, eller vad man ska säga:)

natt på er…

//B

Fula Outfits-bilder a´la dängbäng:)

Alla gör outfits-bilder ibland…hehehe…jag påminner nog allra mest om ett riktigt

trashigt mufflon tror jag:) Här finns inga snordyra ”odd-mollysar” eller förmögenhets-

jeans a´la Replay…no way…Finaste jag har e skinnpajen, ärvd efter dottern som inte kan ha den längre eftersom hon krympt!:)

I övrigt har dagen varit bra…å Japp…jag HAR beställt tid för klipp och jox:)

Tadaaa!

//B

Så…

…….då e man ur AF´s papper igen…och tillbaka som skattebetalande knegis…

Lite annorlunda jobb…som det faktiskt bär mig emot att kalla det…personlig assistent till mor, nurå…efter hennes starka önskemål!

Jag är DOTTER hos min mamma…dotter med usk-skills…med lite medicin-vetande och vårderfarenhet…inte nåt annat, men hon vill ha det såhär…och mår hon bra, så mår jag bättre!!

Blir nog bra…

Utöver detta tassar jag en mil cirkus om dagen med Zack…det gör oss bägge vrålgott!!

Inne på åttonde dagen nu….å benhård i mitt beslut…här ska fan slitas sula mot mark so det ryker om´et!

Kondisen börjar bli hyfsad…men den där euforiska lyckan man tydligen, enligt psykolog, ska finna vid såpass mycket syreintag…den ser jag inte röken av….däremot blir jag grymt uppdaterad i vad som spelas på radio just nu, då NRJ e vad som vrålar in i skallen hela tiden under våra walk-abouts!

Man blir lite nattklubbs-taggad en stund…men sen säckar man ihop hemma efter duschen, å sånt e det med det…man krälar ner i slapprövarna och nöjer sig med att dagen går sin gilla gång..

E bortbjuden både kommande och nästkommande helg….men vart hittar man lust??

Eller rättare sagt….lusten finns…men inte upprycket att verkligen GÖRA det…energin kanske det kallas…

Får väl helt enkelt ta mig i kragen ju

Nästkommande ska jag iaf iväg….myshelg m görgoaste vännen…inte så långt å åka och världens mysigaste sällskap:)

Blir mycket både äta och dricka…å det brukar bli att ”dygna” som kidzen kallar det…man lär inte sova så lång natten är iaf:)

Nä…nu ska jag sova….blir lång dag imorgon…

tjingtjing:)

//B